Ännu ett plugginriktat inlägg – det här börjar arta sig!

Jag började plugga på universitetet direkt efter studenten, eftersom jag varken var skoltrött eller osäker på vad jag ville utbilda mig till. Jag tänkte också att det skulle vara till min fördel att ha all gymnasiekunskap färsk i minnet, men upptäckte ganska snabbt att de delarna av min hjärna var minst sagt mögliga (till skillnad från mina neuron som kommer ihåg varenda replik och scen från Sagan om ringen – samtliga tre filmer, de utökade versionerna).

Något jag upptäckte ganska snart var att hoppet mellan gymnasiet till universitetet är mycket större än det mellan grundskola och gymnasium. Här är 5 av de största skillnaderna:

1. Den enda som bryr sig om du pluggar är CSN, och möjligtvis dina päron. De flesta föreläsningar har inte obligatorisk närvaro och det är ingen lärare som kommer ha koll på om du kommer eller inte.
2. Det är okej om du inte kan dina lärares namn – de vet knappt om att du existerar. Vi har oftast en ny föreläsare på varje föreläsning, eftersom de är specialiserade på sina ämnen. 
3. Förvänta dig inte att få högsta betyg. Det finns inga betygsskalor – betyget är inte ett mått på ditt egenvärde. Förvänta dig inte att få högsta poäng, och det finns inte heller någon mening med det. Ingen kommer titta på hur många procent rätt du fick på tentan, bara om du fick godkänt.
4. Plugga med dina vänner – det finns ingen annan som kan/vill hjälpa dig. Det erbjuds inget extra stöd utöver den schemalagda undervisningen. Man kan pröva att mejla föreläsarna sina frågor men det är långt ifrån säkert att de svarar, ännu mindre säkert att de svarar på ett förståeligt sätt.
5. Det finns dumma frågor. Låt mig vara krass – det kan ha fungerat på gymnasiet för att få läraren till att bli mer positivt inställd till dig när hen sätter betyg, men här vet ju inte läraren om att du finns till. Så se till att hålla dig till ämnet och ta inte upp 160 andra personers tid för din lilla filosofiska frågeställning.

Men låt inte det här avskräcka dig! Universitetet är jättekul också med all självständighet, studielån och framtidsångest!