Det här är del 2 av en serie i 5 delar om min upplevelse av att vara patient på sjukhus i Tyskland. Du hittar övriga delar under #patientperspektiv.

Efter 3 års läkarstudier trodde jag att jag kände mig ganska hemma på sjukhus – fram till att jag själv blev inlagd som patient.

När jag väl kom till öron-näsa-hals-specialisten, tog han en kort titt på mitt svalg, petade lite på svullnaden med en pinne och konstaterade att jag behövde läggas in på universitetskliniken för operation av peritonsillär abscess omgående. Jag fick en remiss med hans signatur och åkte direkt till universitetsklinikens akutmottagning för öron-näsa-halsbesvär (Notaufnahme Kopfklinik).

Akutmottagningen i Heidelberg fungerar lite annorlunda än de i Sverige. Vad jag har förstått finns det flera olika akutmottagningar på sjukhusområdet med olika medicinska inriktningar. Det finns en kirurgisk akut, en förlossningsakut, en infektionsakut, en öron-näsa-halsakut. Till samtliga akutmottagningar behöver man oftast ha med sig en remiss från en specialistläkare inom relevant specialitet för att få hjälp.

När jag kom till akutmottagningen bad de att få se min remiss, men konstaterade att den var ogiltig eftersom jag hade glömt att få den stämplad innan jag åkt till universitetskliniken. Då var jag tvungen att ringa upp specialistpraktiken igen och be om att få en stämplad remiss faxad. Så fort akutmottagningen fått den stämplade remissen tog de emot mig. Jag fick komma till en av universitetsklinikens öron-näsa-halsläkare som petade på mitt svalg, konstaterade att den förra läkarens diagnos stämde, att jag behövde få antibiotika intravenöst omgående och opereras så snart som möjligt.

Det finns lite olika praxis för hur man behandlar peritonsillära abscesser. I Sverige brukar man behandla med antibiotika intravenöst och opererar först andra eller tredje gången patienten drabbas av en abscess. När man opererar skär man upp bölden, tömmer den på var och låter patienten stanna kvar på sjukhuset 2 eller 3 dagar för att kontrollera så att blödningar efter operationen inte uppstår. I Tyskland opererar man första eller andra gången patienten drabbas av en abscess, och man tömmer inte bara bölden, man opererar också bort halsmandeln som sitter på samma sida som bölden. Därefter får patienten stanna minst 5 dagar på observation för efterblödningar.

Jag fastade i lite mer än 4 timmar innan jag opererades och avråddes från att dricka vatten 1 timme före operationen. Innan operationen fick jag ta av mig alla mina egna kläder, sätta på mig ett par hemska engångstrosor, ett par proppförebyggande stödstrumpor och en alldeles för stor “en-storlek-passar-alla” sjukhussärk. Jag fick inte ens ha på mig mina glasögon eller ha en gummisnodd i håret.

Strax före midnatt rullades jag ner till operationssalen.