Hej Isabelle!
Vilken fantastisk blogg du driver, uppskattar den verkligen.
Har en konstig fråga jag behöver ställa. Kan man avstå från att genomföra enstaka moment under läkarprogrammet/allmäntjänstgöringen som t.ex undersökning av prostatan/gynekologisk undersökning? Vad händer om man vägrar att göra enstaka grejer?
Kul att höra. Det här är en intressant fråga som är hett debatterad.
Kort svar: nej. I Sverige är det inte möjligt att avstå från moment – inte ens enstaka små – då vi inte har någon ”samvetsfrihet”. Samvetsfrihet kanske du har hört talas om – att man som vårdgivare skulle få lov att avstå från att utföra vissa moment (ex. abort) om ens trosuppfattning inte förespråkar det. Det finns viss debatt kring om samvetsfrihet skulle införas i Sverige, men det är inte alls aktuellt i nuläget – den senaste motionen för införandet av samvetsfrihet avslogs.
Då läkarutbildningen syftar till att lära oss att ge bästa möjliga vård för alla möjliga patienter är både urologi och gynekologi obligatorier. Och även om urologi och gynekologi innefattar mycket mer än den kroppsliga undersökningen är denQ nödvändig för helhetsbilden. Det ligger såklart inget aktivt tvång på läkarstudenter att utföra gynekologiska eller urologiska undersökningar, men vägrar man att utföra en sådan när det är lämpligt kan man bedömas som otillräcklig i sin patienthandläggning och således bli underkänd på momentet. Godkänt på alla moment krävs för att få läkarexamen.
Men det inte är så att vi slängs in i förlossningssalen redan första dagen. Sådana mer känsloväckande eller laddade moment kommer först senare i programmet. Så även om tanken på en prostataundersökning kan kännas jobbig i början, blir man härdad (i brist på bättre ord) under programmets gång och när det väl är dags för urologin, är det inte alls så farligt.
Mer om samvetsfrihet och debatten i Sverige kan du hitta här: