Här kommer en kortfattad och enkel förklaring av deras upptäckt. Eftersom det här är endast vad jag förstod och uppfattade ber jag er att ta det med en nypa salt. De pratade mycket om en “period gene” och när jag insåg att det kan översättas till “mensgenen” tappade jag fokus.

Jeffrey C Hall, Michael Rosbash och Michael W Young tilldelas Nobelpriset i fysiologi 2017 för sina banbrytande upptäckter i cirkadisk rytm. Cirkadisk rytm beskriver våra cellers inre klockor, som styr hormonnivåer, sömn, kroppstemperatur och metabolism.

Det gjordes experiment med plantor, bananflugor och råttor som föddes och levde i konstant mörker eller konstant ljus och konstant temperatur, så att inga yttre stimuli kunde antyda vilken tid på dygnet det var. Trots det följde försöksdjuren/växterna en dygnsrytm som motsvarade deras in vivo-vänners. Då kunde det konstateras att något annat än ljus och mörker, kyla och värme styr cellernas biologiska klockor.

På 80- och 90-talet isolerade herrarna Hall, Rosbash och Young de gener som kodar för några av de viktigaste proteinerna i den cirkadiska rytmen. Dessa gener kallas period [även för mig känd som “mensgenen”], timeless och doubletime och de utgör ett återkopplingssystem för den biologiska klockan i cellerna, och synkroniserar den med dagsljus när det behövs – exempelvis vid jetlag.

Genom sina upptäckter banade de väg för fortsatt forskning inom cirkadisk rytm.