Jag hade tänkt att börja med att be om ursäkt för att bloggens uppdateringar de senaste månaderna har varit så väldigt sporadiska. Min förklaring skulle vara att läkarprogrammet har tagit all min tid och kraft, men jag har trots det ändå haft tid att festa loss på Medicinska Föreningens jubileumsbankett, bälga i mig hinkvis av överblivet kaffe och sätta dussintals dåliga ordvitsar i pränt. Tyvärr, har jag inget bättre att skylla på, så jag får be om ursäkt för min ursäkt och erbjuda det här inlägget som en olivkvist. Jag har nämligen tänkt att sammanställa en lista på de allra vanligaste fraserna som läkarstudenter yttrar. 

“Visste du att [den här kändisen] har [den där diagnosen] vi precis fick lära oss om?” När föreläsare berättar om sjukdomar ger de ofta exempel på kända personer som har varit drabbade av dem eller tros ha varit drabbade. Exempelvis sägs presidenten John F Kennedy ha lidit av Addisons sjukdom.

“Jag tror faktiskt att jag lider av [det där tillståndet] som vi precis fick lära oss om… jag känner mig trött och hängig, men får samtidigt ofta hjärtklappning, och jag har dessutom gått upp i vikt.” “På riktigt?! Jag känner exakt likadant!” Det beror antagligen på att vi alla under det senaste läsåret har lidit av konstant sömnbrist, högre prestationskrav än tidigare och överkonsumtion av kaffe och snabbnudlar. Letar man ändå efter en diagnos kan man säga läkarstudentsyndromet.

“[diverse försvenskade nylatinska ord för kroppsdelar eller sjukdomar]” Jag vet inte varför, men när läkarstudenter pratar med varandra och andra slänger de ofta in latinska ord både hastigt och (o)lustigt, kanske för att låta akademiska och överlägsna i sin kunskap. Problemet med detta är att majoriteten av de latinska orden inom medicinen är nyskapade och försvenskade, och nästan alltid fel uttalade. Dessutom bör de inte användas i vardagligt bruk. Ett praktexempel på detta är det här inläggets titel.

“Förlåt, jag har haft fullt upp med plugget.” Det här är nog den meningen som är allra vanligast att vi säger till folk som inte är läkarstudenter. Det hade kanske legat lite mer sanning bakom meningen om det inte hade varit så att det vi mest frekvent säger till varandra är: “Jag måste verkligen komma igång med plugget nu!”

Den frasen som vi upprepar allra mest och lägger orimligt stor vikt vid är på tre ord och lyder: “Jag är läkarstudent.” Underförstått: “Ifrågasätt inte min kompetens.”